Det finns många som hävdar att batteristen Hans Henning Peinerud tagit räkmackans vandring här i livet, framför allt syftas det då på att hans far Eje var en välrenommerad jazzknackare, och att HH på så sätt skulle vara ett resultat av nån sorts bloddopning...
Men för den lite mer insatte är det lätt att inse att HH har tagit skinnplågandets ädla konst till helt nya höjder, dessutom har han under senare år visat sig vara en god vän med både klaviatur och diverse stränginstrument.
Karriären tog fart tidigt då HH och hans ständige vapendragare Henrik Malmsten började påta ihop sina första små demos långt innan de ens fått fjunmusche. En riktig raritet från den tiden är ”Lampan Lyser Grön” som sägs vara värd en hel del vid det här laget.
Men HH blickar hellre framåt, alltid nyfiken på vad morgondagen har i sitt sköte. Jämlikhet, rättvisa och god kamratskap är några av de ledord som följt HH under hans karriär.
Alltså, han spelade med dessa band.